Italian Baroque Era Painter, 1591-1666 best known as Guercino or Il Guercino, was an Italian Baroque painter from the region of Emilia, and active in Rome and Bologna. Guercino is Italian for squinter, a nickname that was given to him because he was cross-eyed. He is especially noted for his many superb drawings. Guercino was born at Cento, a village between Bologna and Ferrara. By the age of 17 he was associated with Benedetto Gennari, a painter of the Bolognese School. By 1615 he moved to Bologna, where his work earned the praise of an elder Ludovico Carracci. He painted two large canvases, Elijah Fed by Ravens and Samson Seized by Philistines, in what appears to be a stark naturalist Caravaggesque style (although it is unlikely he had been able to see any of the Roman Caravaggios first-hand). They were painted for Cardinal Serra, Papal Legate to Ferrara. The Arcadian Shepherds (Et in Arcadia ego) was painted in 1618 contemporary with The Flaying of Marsyas by Apollo in Palazzo Pitti. His first style, he often claimed, was influenced by a canvas of Carracci in Cento. Some of his later pieces approach rather to the manner of his great contemporary Guido Reni, and are painted with more lightness and clearness. Guercino was esteemed very highly in his lifetime. He was then recommended by Marchese Enzo Bentivoglio to the Bolognese Ludovisi Pope, Pope Gregory XV. His two years (1621-23) spent in Rome were very productive. From this stay date his frescoes of Aurora at the casino of the Villa Ludovisi and the ceiling in San Crisogono (1622) of San Chrysogonus in Glory; his portrait of Pope Gregory (now in the Getty Museum, and, what is considered his masterpiece, The Burial of Saint Petronilla or St. Petronilla Altarpiece, for the Vatican (now in the Museo Capitolini). The Franciscan order of Reggio in 1655 paid him 300 ducats for the altarpiece of Saint Luke Displaying a Painting of the Madonna and Child (now in Nelson-Atkins Museum of Art, Kansas City). The Corsini also paid him 300 ducats for the Flagellation of Christ painted in 1657.   Related Paintings of GUERCINO :. | Samson and Delilah | Semiramis Receiving Word of the Revolt of Babylon | Woman that self undresses | The Dying Cleopatra | Recreation by our Gallery |
Related Artists:
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Philipp Peter Roos
(later surnamed Rosa di Tivoli; 1651-1706), was a German Baroque painter. He was born in Frankfurt am Main and learned to paint from his father, the landscape painter Johann Heinrich Roos.He was the brother of the painter Johann Melchior Roos, who briefly worked with him in Italy. As a young man, he painted in the style of his father. He was called to paint for Charles I, Landgrave of Hesse-Kassel, who liked him so much, he gave him a sum of money to travel to Rome with,which he did in 1677. He became a member of the Bentvueghels with the nickname "Mercury" and earned money making small paintings and sketches for tourists. He fell in love with the daughter of Giacinto Brandi, whom he later married. They lived in a large house in Tivoli, near Rome, whence his surname. In Tivoli, they kept a menagerie of various animals so Roos could draw from live poses. This house was called the "Noah's Ark" by their friends. In his Italian style, he painted life-size figures and animals in a broad manner and a heavy brown tone.
Friedrich Kallmorgen
painted Friedrich Kallmorgen Weiden am Bach in 1896